men jag kan ändå inte låta bli att kränga av mig den grovstickade tröjan
och låta dagens första strålar värma min bleka hy
och torka ut de små silverfärgade pärlorna som har vuxit fram vid hårfästet.
Hittade en dikt från någon av de allra första dagarna i ettan när vi skulle gestalta en årstid.
Hur djup? Ganska djup va? Lite djup i alla fall?
Och så en djup bild på det:
/St**a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar